Du kund som har uttryckt en vredgad förvåning
och som tror det finns nåt som vi döljer
för att vi inte sänkte er bostadsbelåning
efter riksbankens repo-portföljer:
 
Det är inte den räntan vi följer

Måhända att före år tvåtusenelva
stod riksbankens repo som källan
Men nu har vi en som vi uppfunnit själva
som vi enas om banker emellan
 
Och den sänker vi mycket mer sällan.

Att flytta på mänskor till B från punkt A
och se till så de är där i tid när de ska
nog tillhör det baslogistiken
som svårligt kan få en besviken?
 
Nja, inte för järnvägstrafiken.

Där är det tvärtom, ska vi komma ihåg:
Man får sitta i timmar i stående tåg
och vänta på informationen
om vi nånsin ska nå till stationen
 
eller bli här i vegetationen.

Ty ingen vill säga att “skulden är vår!”
Nej, X äger tågen och Y äger spår
och Z har hand om det andra
nu skyller vi allt på varandra
 
Härnäst när du ska nånstans: Vandra.

(Ja, för den som har bott under en sten så handlar det alltså om det här. Och det här. Och det här. Och… repeat and fade out…)

Bästa riksdagspartiledamöter
uppå vilka vi har att förtrösta
får vi fråga helt kort hur ni sköter
era jobb när ni uppmanas rösta?

Här är tre tips som kanske förvandlar
våra folkvalda kammarregenter
Nummer ett: När vi vill att ni “handlar”
är det sällan vi menar “presenter”

Nummer två: Det finns tips för att läka
era huvudens invärtes skavsår
Bara tänk på att rött står för “neka”
grönt för “ja” och den tredje för “avstår”

Och till sist: Det kan EJ registreras
vad ni tänker och avser och tycker
om vid tidpunkten då det voteras
ni är ute på muggen och trycker

När någon som nyss blivit hånad
för att smita från plikter och nytta
nog blir man en smula förvånad
att han åtgärdar det med att flytta?

Visst måste det peka på brister
i sättet man tänkt att regera
om nån vill bli vald till minister
och därefter bums emigrera?

Att lova nån att snart bli störst
och springa fort och komma först
renderar sällan något pris
först får man komma med bevis

Tillika får man inget för
nånting man sagt att snart man gör
Nä, pompa och beröm och ståt
det får man oftast efteråt

Men nånting lär man varje dag:
Det verkar finnas undantag!
Om nån planerar att va snäll
då duger det för herr Nobel

Att äras och prisas för det som man gör
är inte så många förunnat
och säkert har var litterär kreatör
gått och grämt sig och undrat och grunnat:

Ska jag aldrig nån gång föräras ett pris?
Medaljer? En vas? Kanske växter?
Eller är denna brist på beröm ett bevis
på att ingen vill se mina texter?

Har alla ens böcker gått spårlöst förbi
och läsarna helt uteblivit?
Har omvärlden struntat så fullkomligt i
varje bokstav man någonsin skrivit?

Så kanske man tänker. Men riktigt konkret
blir den oro som puttrar och jäser
först den dag när man får ett nobelpris: Då VET
man att mig är det ingen som läser!

Du som stretar i fabriken
långa dagar, lågt betalt
gläds åt att i politiken
finns det folk som du har valt

som ska dra de tunga lassen
i din kamp mot överklassen

Såvida inte, givetvis
ombuden är på semester
i nåt soligt paradis
med nån Bindefeld på fester

Lyx är ock på vänsterflanken
obehagligt blott i tanken

Nu jublar väl trean av lycka
och yvs över PR-kalaset
att vad en enda tant råkar tycka
rört vågor i ramlösaglaset

Med verklighetsbild från antiken
förvandlas nu genusdebatten
till treanreklam. Och kritiken?
Den rinner av ankan som vatten

Var poet har nån gång dunkat
huv’et i sitt arbetsbord
när ens verser inte funkat
och när rimmen saknat ord

När ens rader blir för långa
var betoning hamnar snett
och ens nödrim är för många
och när ingenting känns rätt

kanske då man borde pröva
skriva rim till popmusik
som ju aldrig tycks behöva
slava under fonetik:

Där kan texter anses rimma
om nånstans i radens skval
hjälpligen man kan förnimma
någon liknande vokal

Att besluta om sånt som är viktigt
är jobbigt och oangenämt
speciellt om man antas på riktigt
begripa vad man har bestämt

Men gläd er, ni styrgruppstillsatta
med ordet “beslut” är det så:
man kan använda uttrycket “fatta”
förutan att mena “förstå”